Hitta mig en partner

Hur annonseras rum i sverige?

2020.09.26 19:22 T-Roxanasaurus Hur annonseras rum i sverige?

Förmodligen en dum fråga men kan inte hitta ett svar på google. Min partner (utländsk) och jag tänker flytta till sverige i framtiden, och har börjat leta upp hyra, antal nummer av rum osv. för att kunna räkna ut en budget när vi söker efter bostad. Landet vi bor i nu säger i deras bostadsannonser om det är 1- eller 2- sovrum i bostaden (kök, badrum och vardagsrum är alltid inkluderat), men i svenska bostadsannonser står det bara antalet rum. Jag undrar om när annonsen säger ’1 rums lägenhet’ så exkluderar dom kök, badrum och vardagsrum, eller om dom räknas som 1 rum (t.ex. 1 rum lägenhet = kök, badrum och vardagsrum men inget sovrum). Undrar om någon skulle kunna förklara för min sega hjärna? Har aldrig bott i sverige som vuxen så allt detta är nytt för mig.
Tack!
submitted by T-Roxanasaurus to TillSverige [link] [comments]


2020.06.06 00:51 mincoder #Iksdagenval4 Heldag av kampanjande med Milaw Gekos

#Iksdagenval4 Heldag av kampanjande med Milaw Gekos
Dagen börjar med en intervju på morgonen. Albert W. Glim på uppdrag med Östra Sveriges allehanda har intervjuat Socialdemokraternas partiledare Milaw.
https://preview.redd.it/yan1cbko25351.jpg?width=1280&format=pjpg&auto=webp&s=0a6f230703bd2132b4f364a774beda23c51dfffe
Sen vi sist talade har du lett den första enpartiregeringen på flera år i Sverige. Har det underlättat ditt arbete som statsminister när man inte behöver ta samma hänsyn till andra partier?
Jag skulle säga att enpartiregeringen har låtit regeringen arbeta mer sammanhållande. Faktumet är att när du har en regering med andra partier så måste man ta hänsyn mer till partitillhörighet av ministrar, och vara mer alla i regeringen måste vara mer försiktiga när de svarar på frågor. Jag tror att enpartiregeringen har låtit oss effektivisera regeringsarbetet, definitivt. Däremot har det också sina nackdelar då nödvändig kommunikation med andra partier kanske inte är lika stor. Det finns både för och nackdelar.
Under förra mandatperioden fick er regering en del kritik för brist på insyn, upplever du att denna regering har varit bättre på transparens?
Jag skulle säga att vi definitivt har varit bättre på transparens. Vi har föredragningar om alla våra proposition med andra partiledare, där dessa partiledare får både ge kritik och synpunkter. Vi har också offentliggjort den politik vi driver gemensamt med Vänsterpartiet. Men naturligtvis har vi inte haft 100% full insyn. Men vi jobbar med att försöka se till att alla väljare känner att de har insyn i regeringen och dess arbete så gott det går.
Under förra valrörelsen gav ni en hel del vallöften, och har inte gjort något för att genomföra vissa av dessa. Handlar det bara om prioriteringar, eller har ditt partis politik förändrats märkbart under mandatperiodens gång?
Grundregeln är att reformer tar tid, vi har stora visioner, och stora visioner kan inte alltid genomföras på en eller till och med två mandatperioder alltid. Och det är synd. Det vi säger i våra manifest är dit vi vill och under en mandatperiod så gör vi det vi kan för att ta oss dit, men med stora visioner hinner man inte allt. Om du ser på oppositionspartierna, eller regeringen politicnerd, alla förslag som finns i ett valmanifest kan inte läggas fram under bara två mandatperioder.
Tack för svar. Jag tänker lämna regeringsarbetet lite nu och ställa en fråga som snarare handlar om SAP. Under er partikongress under mandatperioden blev du utmanad som partiledare av Kire031, och han lyckades få en ganska stor del av partiet bakom sig. Många ser honom som en frontfigur för en radikalare vinge av partiet, håller du med om den bilden?
Kire031 är en mycket skicklig politiker. Han är också väldigt ideologisk, han kan enkelt ge lång tal, fyllda av retorik, argument och engagerande fraser. Då är det rätt naturligt att många ser honom då som en ledande socialdemokrat av en mer radikalare inriktning. Så ja, han har tagit ställning som en lite radikalare röst inom partiet. Däremot så tycker jag det är viktigt att poängtera att vi som ett parti håller ihop. Vi röstade, en partiledare valdes, och nu går vi till val som ett parti med ett valmanifest.
Även om partiet håller ihop bra kan man uppfatta att det sker ett slags skifte i partiet. Förra kongressen utmanades du av Melvin, som många ansåg befinner sig till höger om dig, och som inte heller fick något bredare stöd. Nu när det finns en vänstervinge som verkar vara på frammarsch i partiet vill jag ändå ställa frågan, hur ser du på din framtid i partiet?
Först så vill jag poängtera att jag inte tror att Socialdemokratiska medlemmar går utefter "falang" särskilt mycket när de gör val av partiledare, snarare så tror jag det handlar om vem de anser som mest kompetent. Men vidare till din fråga, min framtid i partiet är inte upp till mig att avgöra. Det är de Socialdemokratiska medlemmarna, som representeras i kongressen som ska avgöra vare sig jag har deras förtroende att leda partiet eller inte. Jag vill inte spekulera om när jag eventuellt skulle avgå som partiledare eller något annat. Men i min åsikt så är vi Socialdemokrater som en familj. Vi kanske har skiljande åsikter i sakfrågor, men vi enas av viljan att skapa ett Sverige mer präglat av solidaritet, omtanke och medmänsklighet än det är präglat av marknadsliberalism, girighet och intolerans.
Tack. Jag tänker gå vidare till frågor som handlar om det politiska läget i allmänhet nu. I början av mandatperioden förlitade sig er regering på stöd från De Gröna, men sedan DG först ingick i Samverkanspartierna och därefter slogs samman med L för att bilda FP har ni fått förlita er på VPK istället. Har den förändringen påverkat regeringsarbetet?
Naturligtvis! Det är alltid ett skifte i regeringsarbete när man byter partners, för faktumet är att DG inte är VPK. VPK står ju ekonomiskt till vänster om oss, och därmed ofta kommer med mer vänsterorienterade synpunkter när vi diskuterar eventuellt propositioner, även om vi håller med om det mesta. Det är naturligtvis synd att DG bestämde sig för att avbryta regeringssamarbetet och vi för gärna samtal med deras efterträdande parti. Men när det kommer till det stora hela så tycker jag att övergången från DG till VPK har fungerat rätt bra.
Vilket av de två partierna har varit lättast att arbeta med?
På det stora hela har samarbetet med båda partier fungerat rätt galant. Men jag skulle säga att det är väldigt situationsberoende, i vissa frågor så kanske man stod närmare DG och i andra frågor kanske man står närmare VPK. Men politik handlar om att samarbeta, att hitta konstellationer som fungerar, och jag tycker att båda dessa partier har varit väldigt samarbetsvänliga.
Nu presenteras hot både från mittenpartiet FP och en nybildad konservativ allians som påminner om den som styrde Sverige innan du blev statsminister. Vilka ser du som ert största hot? Vilka ser du som ert största hot?
Det är en väldigt vag fråga, och den har många olika svar. Konservativa alliansen är nog det alternativ vi definitivt står längst ifrån. De både bedriver en radikalkonservativ politik och en högerorienterad ekonomisk politik som skulle försätta Sverige i en djup ekonomisk kris om dom genomförde den. Alla de sakerna som vi motsätter oss. Folkpartiet ligger närmare oss politiskt och skulle eventuellt vara vågmästare ifall varken de folkliga eller de konservativa partierna kan samla en majoritet.
Ert regeringsunderlag har nyligen tappat sin majoritet i opinionen, och det finns en stor risk att APND eller FP blir blir vågmästare, vilka partier skulle du kunna tänka dig samarbeta med för att få bilda en regering efter valet, om det blir nödvändigt att samarbeta med fler än VPK?
Jag vill inte stänga några dörrar, jag tror S är öppet för väldigt breda samarbeten, men jag skulle säga att våra mest sannolika samarbetspartners är FP och APND. Men vem vet jag tror vi håller med alla partier i åtminstone några sakfrågor. Allt beror på ifall dessa partier kan sätta stoltserande åt sidan och samarbeta kring sakfrågorna, där jag tror de snabbt finner att vi ligger närmare dom än till exempel dom ligger det konservativablocket. Men jag hoppas på att Svenska folkets förtroende håller i sig i det solidariska samhället. Och att de inser att vi driver den enda vägens politik för en nödvändig återhämtning efter Reinfeldtåren.
Vad tycker du om dagens politiska läge överlag? Är läget bättre än vad det var inför förra valet?
Jag tycker det politiska läget är mer problematiskt. Det är ett mycket närmare val skulle jag säga. Progressiva partier har tappat en del mark. Men överlag så tror jag och hoppas jag på att förtroendet består för en folklig regering. En regering som inte leker het potatis med arbetsförmedlingen, en regering som investerar i välfärden på riktigt och en regering som värnar om Svenska värderingar.
Okej, de sista frågorna jag har handlar mer om dig som person. Vad är du stoltast över med din tid som statsminister?
Under min tid som statsminister så har jag kunnat vara en del i ett skifte av Svensk politik. Vi har gått från en seg nedskärningspolitik, som hållit i under en lång tid, för att för första gången på länge faktiskt kunnat satsa på det Svenska samhället. Jag vet att om några år så kommer två ungdomar, som blivit ihop, kunna flytta ut från sina föräldrar, och bo ihop i sitt egna hem till ett pris som dom har råd med på grund av våra bostadssatsningar. Vi har kunnat ta stora steg från klimatpacifism till en radikalare klimat politik, som kombinerat med en stark vänsterpolitik kunnat verkligen ta fajten med klimatförändringarna samtidigt som dessa förändringar inte skadat vanligt folk. Om det räknas, så vet jag att om vårt klimatarbete fortsätter med klimataktionen det både inhemskt och i det internationella forumet så kommer Svenskar runt om i landet kunna säga till sina barn att, vi gjorde det, vi tog aktion, vi stoppade klimatförändringarna och deras effekter. Vi såg till att människors hus inte brann i skogsbränderna, vi såg till att bönderna kunde fortsätta odla mat, och vi såg till att arterna fortsatte leva. Politik gör skillnad, politik kan förbättra och jag har känt mig stolt över att kunna varit en del av det lag i Sverige som drivit igenom en politik som kunnat göra skillnad i folks vardag.
Tack för det välutvecklade svaret. Då går jag till min sista fråga. I vår förra intervju fick du en fråga om vilket parti du skulle vara med i om du inte var med i SAP. Då var ditt svar i första hand DG, men eventuellt V om de ändrar sig i EU-frågan. Seden dess har V blivit VPK och DG har ingått i FP, så jag är nyfiken på om du tänker annorlunda nu?
Feministiskt initiativ kanske? hehe. Nämen seriöst, jag är lite osäker. Även om jag tycker att vårt samarbete med VPK går jättebra och vi kan samarbeta i många sakfrågor, så är jag i grunden inte kommunist. Och även om jag gillar FPs DG-grundade klimatpolitik i flera områden så tycker jag att utan en mer vänster-orienterad grund så har jag svårt att vara med där. Socialdemokraterna är mitt hem, det är här jag känner tillhörighet, det är här jag hör hemma. Och just nu så känns inte riktigt något parti som ett alternativ. MEN, om du skulle vrida min arm, och tvinga fram ett svar, så skulle nog VPK och FP duga, möjligen även KD ifall de slutade tramsa runt med KS och M och blev ett riktigt kristet parti som värnade välfärden.
Tack så mycket för att du tog dig tid att ställa upp på den här intervjun, och jag önskar dig lycka till i valet.
Tack
Efter intervjun med Albert W. Glim så går Milaw vidare med att sätta upp affischer. Tillsammans med Socialdemokratiska medlemmar runt om i landet. Media följer med och ställer frågor.
Första affischen som packas upp och sätts ut
Vad menas med denna affisch?
Sverige har de senaste åren drabbats av högerregering efter högerregering. Regeringar som systematiskt genomfört reformer som gynnat dom på toppen av samhällspyramiden och genomfört reformer som drastiskt minskat våra möjligheter att bygga upp ett starkt och solidariskt samhälle. Under de senaste två mandatperioder så har vi med stormfart arbetat för att göra ogjorda de högerreformer som underminerat Sveriges möjligheter att möta framtiden. Vilket är varför vi betonar vikten av att inte låta nödvändiga reformer gå förlorade till högeragendan.
Detta är andra affischen som Milaw tar fram och sätter upp
Vad menar ni med denna affisch?
I Östra så finns det väldigt många små och medelstora städer: Jönköping, Norrköping, Motala. Och vi Socialdemokrater ser en stor vikt i att hela landet ska leva, och det vill vi medela i denna affisch. Bland annat så vill vi satsa på kollektivtrafiken, som är väldigt användbar i medelstora men även småstäder. Särskillt för unga eller dom som inte har råd med bil. Vi vill också förstärka utjämningssystemet och till större del hjälpa små och medelstora kommuner med att nå de ambitiösa välfärdsmål som vi har i Sverige.
Efter uppsättningen av valaffischer rör sig Milaw vidare till Sveavägen 68s konferensrum. Där media får se på en ny valfilm som lanseras. Sedan så presenterar Milaw följande om valfilmen och avslutar dagens kampanjarbete:
I vår valfilm nu i tidiga valrörelsen så vill vi presentera det vi är stola över att vi lyckats genomföra över de senaste två mandatperioderna. Vi har nu styrt i två mandatperioder, och även om vi har många reformer kvar som vi vill genomföra så vill vi även betona det som vi redan har gjort. Väljare ska kunna lita på oss som det parti som levererar de stora välfärdsreformerna för framtiden. Något som vi planerar att fortsätta med även efter valet. Tack
submitted by mincoder to IksdagenValrorelse [link] [comments]


2019.01.31 07:56 mushuset Looking for a Swedish language writing partner

Hey! I’m a Swedish immigrant and writing enthusiast who’s looking to combine these two stones and use them to hunt and kill one very unsuspecting bird. I’ve lived in Sweden for one year and while I am now studying in Komvux, I’ll be the first to admit that my Swedish sucks. But I want to be the main protagonist of this anime and if I’m going to start at the bottom, I need to climb to the top… with the help of vigorous training, a snappy theme song, and friendship.
In return for critiquing my Swedish, I offer to be your beta reader, collaboration partner, or most anything else you may desire. Though, I will only be of much use critiquing in English. I can, at the very least, give feedback on the plot and development of a Swedish story, but trust me, you don’t even want my help with grammar.
As to what kind of stuff I typically write, I’m a huge fan of fantasy and sci-fi. I’ve been on a kick of writing for comics lately and have one main story I’m working on and a few others on the burner. The premise of the main one is that the king of a nation has been found dead, but the cause is a mystery; his son, using robotic creations that he’s made, sets out to get justice. I also love worldbuilding, though I chronically overwork my setting. I’ve been sticking to writing random short stories every day as a challenge to worry less and practice more.
I mainly use Discord for chatting and I figure we could use Google Docs for sharing and collaborating if that works fine for you. I do want this to be a mutual partnership so please do let me know what would be most useful to you as well. For me, what I definitely don’t want is a translator. I’m looking to learn and improve my Swedish so I want a partner who is willing to point out grammaphrasing mistakes and also explain why they’re wrong and how to fix them. In return, I want to provide something that would be equal value to that in your eyes. But hey, if this sounds like it could be a good time, send me a PM and let’s discuss if this could be a mutually beneficial and enjoyable partnership!
---
As an example of how bad I am, here’s the above in my attempt at translating it into Swedish (I don’t typically write in English first and then translate since I find it harder than just writing it in Swedish the first time but oh well):
Hej! Jag har flyttat till Sverige sista år. Trots att jag studera på Komvux behöver jag lite hjälp att lära mig svenska. Jag älskar att skriva sagor och jag tänkte som det kunde bli en bra idé att para ihop vad jag behöver med vad jag tycker om. Om du kan läsa vet du att jag inte är så bra på svenska. Men jag vill skriva alla som jag drömma om. Även om den inte är så bra nu kan förhoppningsvis jag kommer att bli bättre.
Om du kan hjälpa mig praktisera svenska kan också jag hjälpa dig med vad som helst du behöver. Jag kan ge feedback, vi kan kollaborera på en saga, eller någonting annat. Engelska är mitt modersmål så kan jag hjälpa dig mest på en engelska berättelse. På svenska kan jag kanske bara hjälpa med några saker till exempel handling och utveckling.
När jag skriver gillar jag att skriva mest fantasi och sci-fi sagor. Nu skriver jag vanligen serietidningar och korta berättelser. Jag har en kort sammanfattning om en av mina serietidningar idéer: Efter kungen har mystiskt dött använder hans son egentillverkade robotar att upptäcka vad hade hänt. Men jag vet inte om grammatiken har rätt. I alla fall jag tycker också om ‘worldbuilding’ (finns det ett ord på svenska?) och jag har en fantasisaga som jag skriver med den. Eftersom jag kan inte säga för mycket i svenska jobbar jag som skriver korta berättelser varje dag.
Vi kan använda Discord och Google Docs om det passar bra för dig? Jag vill ha som vi båda är nöjd och få nog hjälp. Jag vill inte ha en översättare utom en medarbetare. Du kan ge feedback till mig och jag kan ge feedback till dig. Om vi kan hitta en jämlike tjänst kommer det att bli bra jag tror. Men var snäll och säger till mig om någonting passar inte bra. Jag vill bara ha som vi båda känner sig nöjda. Skick en PM till mig så att vi kan prata mer om alla!
submitted by mushuset to WriteWithMe [link] [comments]


2018.10.27 09:40 Tomhetochkroppkakor Olycklig i förhållande

Hej, jag visste inte riktigt vem jag skulle vända mig till så jag frågar er. Jag är inte jättebra och få fram mina tankar genom text, men jag ger det ett försök...
Jag och min partner lever tillsammans och är båda 25år. Vi lever idag i en större stad i Sverige, men jag är från ett litet samhälle där det var väldigt lugnt, jämfört med en rätt stressig stad. Jag och min nuvarande partner träffades här under studietiden och valde att flytta ihop rätt snabbt. Detta var mest ett resultat av att jag inte hade någon stabil bostadssituation. Min partners studier tog slut tidigare än mina, och jobbar redan, medan jag fortfarande studerar.
En lång historia kort. Jag har under de senaste åren mått sämre och sämre psykiskt. Gått in i en mild depression och mina studier har inte fungerat som de gjort tidigare. Jag har börjat fundera på vad som ligger till grund för detta, och har någonstans (tror jag) märkt att mitt nuvarande beteende började när jag flyttade in med min partner. Jag slutade spendera tid med mina vänner och jag är nästan alltid stressad av att jag gjorde fel inför min partner. Jag vågar inte göra något på kvällarna, då detta är tid jag ska spendera med min partner. Om jag skulle göra något blir min partner irriterad och det resulterar att jag kommer till soffan och motvilligt kollar på tv. Jag har försökt ta upp det, men det resulterar också i irritation.
Som jag sa i början så är jag inte jättebra med mina ord, men för att snabbt komma till en slutsats. Jag har bokat fram och tillbaka med mina tankar och kommit fram att jag inte ser någon riktig framtid med min partner. Jag skulle tacka nej till ett förlovade och jag ser bara att vardagsstöket, med villa och barn, skulle resultera i en seperation och en osäker miljö för eventuella barn. Min fråga är nu, är det för sent för oss som båda är 25år att gå skilda vägar? Det känns som att jag förstört för min partner genom att levt tillsammans i några år och nu kanske min partner inte har ork eller tid att hitta någon ny. Jag känner mig inte lika stressad, då jag vill mer än gärna testa på att bara ta hand om mig själv.
Förlåt för lång text. Tack för att ni läste och fortsatt trevlig helg.
TL;DR är 25år för sent att bryta med sin partner och någorlunda starta om?
submitted by Tomhetochkroppkakor to sweden [link] [comments]


2018.02.14 13:26 Arknell [Seriös] Det är Alla Hjärtans Dag, du är singel, och det är okej, du är i gott sällskap...

Jag vill inte nödvändigtvis förbjuda skämt i den här tråden, men jag vill erbjuda en fristad och en hangout där alla singlar kan känna sig välkomna och tänka lite på livet, konstruktivt och utan stigma. Alla ni med partners, snälla: utöva självbehärskning, ingen Humblebrag eller "För mig som har partner kan jag verkligen relatera bla bla bla"-poster. Låt singlarna få ha denna.
/sweden har 190 000 läsare och många har nyss kommit ut ur en relation, eller har fortfarande ont trots att det har gått ett eller flera år, eller behöver lite tröst i ett samhälle där alla strömningar och värdegrunder pekar mot tvåsamhet. Google doodlen är här, TV-reklamerna är här, plakaten i affärerna är här, alla Valentines-memes är här.
"Och?!" tänker kanske många; det är givetvis många singlar som inte bryr sig överhuvudtaget om denna uppståndelsen, för att ni redan är bekväma i att vara själva just nu, all kraft åt er. Eller ni kanske vet att ni inte kommer vara singel så länge, eller man kanske faktiskt tycker det är skönt att vara singel just nu; alla ni som har tagit er ur en problematisk relation och för första gången på jättelänge kan lata er på en söndag utan att behöva ta på sig skjortan/blusen och besöka svärmosvärfar eller åka till nån kyrkogård eller dålig konsert, njut! Ni som haft en läskig eller medberoende-görande partner som manipulerat, eller kanske till och med en brottsling, njut av friheten.
Men det finns också gott om människor som törstar och våndas över att inte ha någon, och dom för vilka Valentine's Day kan vara lika irriterande och jobbig som jul och nyår kan vara för dom som inte har sina föräldrar eller släkt kvar, och saknar dom.
Det finns också dom som aldrig haft ett förhållande, av många olika anledningar.
Till alla er vill jag säga att det är okej. Vare sig ni har haft en lång relation, eller t om ett giftermål, som tog slut nyss, och ni inte har en aning om hur ni ska kunna hitta en ny att bygga bo med, eller ni bara känner er bittra över marknadsföringen, ta den här tiden att lära känna er själva och var bekväma i ert eget sällskap. Vi är alla ensamma när det kommer till kritan; vi föds ensamma och dör ensamma, inte ens våra fruar, makar, vänner, eller barn vet alla våra innersta känslor och minnen, våra orosmoln, hur våra stigar gått genom livet, alla hemligheter vi besitter (den där konstiga saken du såg i ett dike en gång, som du aldrig tänker berätta för en själ). Vi är inte telepater, och det är okej.
Det finns en liknelse inom mentalhjälp som kallas att "drunkna i en tum vatten", det vill säga att man känner sig utsatt och förtvivlad, trots att ens situation kanske skulle förändras bara man går runt hörnet, eller gör en liten ändring i sitt liv, kanske nånting man gått och funderat på att göra länge men skjutit upp av olika anledningar. Ibland är lösningen nära men man ser inte skogen för alla träden. Det är också okej.
Att vara singel kan ibland betyda att man tror att man kommer behöva "hålla ut" i flera år tills ens situation når nästa stadie. Pluggar du en intensiv utbildning som få kommer in på, och ett förhållande skulle vara för distraherande? Behövt flytta från din favoritstad? Sitter i fängelse? Går i djup terapi? Jag skapade den här tråden för att säga till dig att det inte behöver kännas som att du ska behöva "hålla ut". Att vara singel är ett normaltillstånd. Kanske din chans kommer nästa vecka, kanske nästa år. Det är okej. Kanske du känner att du behöver jobba på dig själv innan du träffar nån? Du kanske vill utbilda dig, träna, resa, avancera din karriär lite längre tills du nått en platå då du känner dig bekväm att släppa in en annan människa i livet utan att den personen skulle känna sig åsidosatt av din arbetsbörda eller dina åtaganden just nu (polis, byggarbetare, kriminaladvokat, memelord).
Du är okej, och du är i gott sällskap. Ha tålamod och låt andra vara glada för att dom hittat nån, dom var kanske ensamma i förrgår, och dom kan inte hejda sin glädje utan måste pussas i tunnelbanan, för dom har törstat en lång tid. Om du är öppen och redo att jobba för det, så kommer din chans. Men det måste inte vara idag.
Idag kan du bara ta det lugnt och släppa alla tankar på att jaga fatt i någon fort på Tinder eller Match.com, "bara för att inte vara ensam" (potentiellt självdestruktivt beteende i längden). Träffa kompisar, eller kolla en film med en mugg varm Oboy (undvik kanske tre flaskor vin), och vet att du inte är ensam. Vi är alla här på den här slemmiga lerbollen som flyger genom rymden, och vi delar en existens, det räcker.
Många människor gör det väldigt mänskliga misstaget att definiera sig själva utefter sin relation, eller sin titel eller sina ägodelar, och allt detta kan tas ifrån dig. Kanske du mår bra just nu för att du fick ett nytt jobb, eller en ny partner, eller vann på lotto. Om detta tas ifrån dig, och du inte är trygg i dig själv, kan det kännas som att mattan rycks bort under fötterna på dig. Att vara bekväm i sitt eget sällskap och inte spendera varje ensam stund i verklighetsflykt, förströelse, eller distrahering kan vara en livslång övning. Om man definierar sin lycka efter fysiska ting som kan förgås, exponerar man sig själv för risker. Emerson sade nånting fint om detta, i sin text "Self-Reliance", som handlar om ickekonformitet, civilkurage, och passivt motstånd (en text som inspirerade Gandhi):
Use all that is called Fortune. Most people gamble with her, and gain all, and lose all, as her wheel rolls. But leave as unlawful these winnings, and instead deal with Cause and Effect. Work to acquire will, and thou hast chained the wheel of Chance, and you shalt sit hereafter out of fear from her rotations. A political victory, a rise of rents, the recovery of your sick, or the return of your absent friend, or some other favorable event, it may raise your spirits, and you might think good days are preparing for you. Do not believe it. Nothing can bring you peace but yourself. Nothing can bring you peace but the triumph of principles.
submitted by Arknell to sweden [link] [comments]


2017.11.12 22:45 abrafaen [EUW] [SWE] [DIA+] - Team Sapphire

[EUW] Team Sapphire söker nu efter dedikerade spelare till vårt League of Legends lag. Sapphire är ett nystartat lag som satsar långt inom esport. Målet med Team Sapphire är att forma ett stark League of Legends lag, och hitta en bra kemi mellan fem spelare som skall spela under en längre tid tillsammans.
I nuläget siktar Team Sapphire på att hitta fem spelare som har samma målsättningar & vilja för att utvecklas så långt som möjligt & för att kunna spelar en längre tid tillsammans.
Vi på Team Sapphire är väldigt seriösa när det kommer till vår sak, vi letar inte efter spelare som hade tänkt lämna inom de närmaste månaderna eller ifall det inte går som man hade planerat. Vi är här för att utvecklas som lag, och forma en stark line-up.
För att lyckas med att utveckla en sådan stark line-up som planerat har vi krav både på spelarna & på Team Sapphire kraven kommer att finnas längre ner i text formatet.
Vad VI på Team Sapphire kan erbjuda:
Eventuell coach & analytiker Eventuella lagtröjor Discord kanal Scrim partners Practice tre gånger i veckan (2+ turneringar) Lan & bootcamp
Vad VI på Team Sapphire förväntas av DIG:
Vara 18 år eller äldre Tillgänglig att röra dig runt om i Sverige för eventuella lan/bootcamps Följa scheman & komma i tid Kunna flytande svenska & engelska Diamond+ Lätt att kommunicera med (kunna ta/ge kritik) Tidigare erfarenheter inom lag
Är du intresserad? Kontakta mig via League!!
Summoner name: aBRA 1v9
(!! Onödiga kommentarer undanbedes tack!!)
submitted by abrafaen to TeamRedditTeams [link] [comments]


2017.10.14 12:50 abbebaay Nytt livsuppdrag; sökandet efter den perfekta kondomen!

Jag är en av de olycksamma människor som gillar att "ligga runt", hatar kondomer, men har inte samvetet att köra oskyddat varken mot mig själv eller mina partners. Så igår satte jag ett nytt mål med mitt liv; att hitta den perfekta kondomen!
På senaste har jag testat:
Profil: Den jag gillar minst. Känns för tjock och ingen bra passform. Den har likt många andra kondomer en inåtbuktning precis innan ollonet som gör den lite onödigt tajt längst uppe.
Nam-Nam: Likadan som profil, dock får den sexet att lukta helt okej istället för den äckliga latexlukten, dock är lukten fortfarande väldigt syntetisk och inte så märkvärdig.
Thin: Snäppet bättre än profil för att den är tunnare, men fortfarande samma passform som inte är skapt för mig.
Näkken: Påminner ganska mycket om "Thin", men knottrorna skulle jag nog faktiskt säga gör mer nytta än skada. Jag känner bara av det lite grann, dock tror jag det känns mer för kvinnan.
True Feeling: Så tunn som man realistiskt sett kan önska sig (tror jag), hysat bra passform för att den inte har den där inåtbuktningen innan ollonet. Den är dock ganska svår att trä på sig bra, för att kanten som man rullar ner också är fruktansvärt tunn. Lite onödigt kanske! Det är två gånger under den senaste tiden som jag kan minnas att den har gått sönder, vilket förstör syftet lite med hela kondomanvändandet. Jag är inte säker på om detta beror på kondomen i sig, eller att jag haft otur. Inom tidsramen av dessa två missöden har jag nog haft sex ungefär lika många gånger med "True Feeling" som jag har haft sammanlagt med alla de andra kondomerna, så man kan inte säga att bristen i kvalité är statistiskt säkerställd.
Jag har hört att vissa njuter mer av friktionen från sexet, och andra njuter mer av "trycket" och uppenbarligen är jag då en friktionssnubbe! True Feeling är väl ett lite överdrivet namn, men den är verkligen otroligt tunn så man får faktiskt lite av den härliga friktionskänslan som många gillar.
Jag tror inte jag är helt ute och cyklar om jag tror att jag inte är den enda killen i Sverige som har det här dilemmat med kondomer. Så var snälla och hjälp!
Vilken kondom tycker ni är skönast och varför?
EDIT: Recenserade alla kondomer och la till ett par saker.
submitted by abbebaay to sweden [link] [comments]


2017.10.07 19:50 sweddit_throwaway_ch Jag jobbar som sexarbetare online: AMA

Hej allihopa! Jag gjorde en liten feeler i Frittsnackfredag om någon var intresserad av en AMA med någon som jobbade "chatt-operatör" på en dejting sida för vuxna. Den här posten kom nämligen till frontpage häromdagen, och då slog det mig att någon kunde vara intresserad.
Lite snabb introduktion: Jag har i snart två månader jobbat via ett företag som är länkat till ett antal svenska sidor för vuxen-dejting. Det är alltså inte via en chatt (trots namnet) utan det fungerar mer som ett slags myspace/facebook för användare att hitta en partner. Eftersom det inte finns en kvinna i världen som faktiskt hänger på sådana sidor så auto-skapas profiler hela tiden, och när de får meddelanden skickade till sig så sitter jag och mina kollegor och svarar på meddelandena tillbaka.
Kom igen, AMA!
EDIT: AMA klar. Vill ni ha det här skitjobbet rekommenderar jag er att googla "chatoperator Sweden adult chat" eller något åt det hållet.
submitted by sweddit_throwaway_ch to sweden [link] [comments]


2017.01.03 19:04 sonerino Detta mästerverk damp nyss ner i min arma faders lika arma inkorg. Vi förstår inte riktigt vad den stackars Sandrina önskar. Hjälp någon?

Från Sandrina Omaru Abidjan. Cote dIvoire, Västafrika .
Hej Kära,
Jag djupt det en respekt och ödmjuk underkastelse, jag ber att ange följande några rader för era vänliga övervägande, jag hoppas du kommer att spara några av dina värdefulla minuter att läsa följande upprop med sympatisk sinne. Jag måste erkänna att det är med stora förhoppningar, glädje och entusiasm som jag skriver du detta mail som jag vet och tror tro att det säkert måste hitta dig i gott skick hälsa.
Mitt namn är Sandrina Omaru; Jag är den enda barn min sena föräldrar Chief. Mr Williams Omaru. Min far var en högt ansedd företag magnet som drivs av kapitalet i Elfenbenskusten under hans dagar.
Det är sorgligt att säga att han gick bort mystiskt i Frankrike under en av sina resor utomlands Även om hans plötsliga död var kopplad eller snarare misstänks ha hjärnan av en farbror till mig som reste med honom på den tiden. Men Gud vet sanningen! Min mor dog när jag var bara 6 år gammal, och sedan min far tog mig så speciell.
Innan döden av min far, kallade han mig och informerat mig om att han har summan av tre miljoner, sex hundra tusen euro. (3,600,000.00 €) han avsattes i en privat bank här i Abidjan Elfenbenskusten .. Han berättade att han satte in pengarna i mitt namn, och även gav mig alla nödvändiga juridiska dokument rörande denna insättning med banken,
Jag är bara 22 år gammal och en universitets grundutbildning och vet inte vad jag ska göra. Nu vill jag en ärlig och gudfruktiga partner utomlands som jag kan överföra dessa pengar med hans hjälp och efter transaktionen kommer jag och uppe permanent i ditt land tills en sådan tid att det kommer att vara bekvämt för mig att återvända hem om jag så önskan. Detta beror på att jag har drabbats av en hel del motgångar som en följd av ständiga politiska krisen här i Elfenbenskusten.
Döden av min far faktiskt väckt sorg i mitt liv. Jag vill också investera fonden under din vård eftersom jag är okunnig av näringslivet. Jag är i en uppriktig önskan din ödmjuka stöd i dessa regards.Your förslag och idéer kommer att vara mycket uppskattad. Hur stor andel av det totala beloppet i fråga kommer du brås fonden har överförs till ditt konto och jag komma över att träffa dig?
Vänligen överväga detta och komma tillbaka till mig så fort som möjligt. Omedelbart jag bekräfta din vilja, kommer jag att skicka till dig min bild och även informera dig mer information som är inblandade i den här frågan.
Vänliga Hälsningar,
Sandrina Omaru
submitted by sonerino to sweden [link] [comments]


2016.10.15 02:19 only_glutathione Mina åsikter från vad jag har läst, sett och lyssnat på den senaste tiden.

De två senaste åren har jag precis som så många andra på internet läst och lyssnat mycket på saker som händer i Sverige, som inte pratas om förrän det inte längre går att undvika. Men också diverse saker som har varit helt tyst om under hela min uppväxt. De föll nästan som dominobrickor, det ena ämnet ledde till det andra och förstärkte min övertygelse i de föregående.
Börja med dagens och senare års samhälliga och politiska situation. Migrationskrisen, eller flyktingkrisen som det kallas i nyspråk.
I början pratades det om att vi behövde invandring för att klara av att betala pensioner o.s.v. Vi var nära en exakt ersättning, med reproduktionsnivå på ett barn per person, vilket vi fortfarande är. Mer om reproduktionsnivå senare.
Det skulle vara en vinst för Sverige, det var ett kompetensregn och om man var emot invandring fanns det bara en anledning kvar, för allt annat var positivt! Man var rasist, nazist eller främlingsfientlig.
Men sedan lade man märke till SD och undrade vad de tyckte. Deras argument var inte uppenbart rasistiska i min mening, så trotsig som jag är ville jag argumentera deras ståndpunkt i min vardag tills jag får en annan uppfattning. Tino hade de bästa argumenten emot invandring enligt mig.
På den tiden hade epitet som nazist och rasist fortfarande vikt, så jag undersökte vad det innebar. Skolan hade som vanligt gjort ett dåligt jobb på att framföra en balanserad bild. Vart ordet kom ifrån, nationalsocialism hade inte pratats om. Inte heller mycket om situationen i Tyskland innan arbetarpartiet demokratiskt fick makten. Ett fullständigt enormt fokus hade såklart lagts på förintelselägren och antisemitismen. Det är helt enkelt inte intressant. Där finns ingen konflikt. Det är självklart att man fördömer det om man inte är en genuin antisemit, vilket inte många från västvärlden är.
Det intressanta är hur det var ett världskrig, ett ideologiskt krig, ett fruktansvärt krig med flera krigsbrott. Det byggde dessutom på spänningar från ett tidigare världskrig. Det var ett ENORMT komplext krig på grund av hur många länder som var med och alla olika motiv.
Diskussionen runt allt annat än antisemitismen har liksom tystats ner. Om man inte tycker att de allierade gjorde allt rätt och var perfekta hjältar och stoiska beskyddare av rättvisa, så har man fel och är en apologist, en nazist och därför en antisemit som vill massmörda judar.
Man bortser helt från att Tyskland gick från en legendarisk lågkonjunktur till att bli en stormakt på ett par decennier, med flera infrastrukturer som står kvar idag, t.ex. autobahn. Att ryssland svälte sitt folk till den grad att kannibalism blev vanligt, för att producera en armada av pansarvagnar. Att dödssiffran i koncentrationslägren har skrivits ner flera gånger.
Ingen faktisk kritik förs emot nationalsocialism, utan det beblandas med den version av etnontaionalism som Hitler förespråkade. Där etnonationen var en förlängning av evolutionen och de som erövrade världen var den överlägsna människan. Det är åtminstone min tolkning runt deras starka krigiska och expansiva tendenser. Om man bestämt vill beblanda nazism med antisemitism, får man banne mig lämna ordet nationalsocialism ifred, för det är vad Sverige blir om vi går ur EU och stänger gränsen. Vi blir nationalistiska och vi är redan socialistiska sett till världsstandarden.
Det är någonstans här jag börjar undersöka IQ. Läste om det på mensa.se, kollade på intervjuer och presentationer av James Flynn, Charles A. Murray, Richard Lynn och Linda Gottfredson. Kom fram till den radikala slutsatsen att medvetande, och därmed intelligens, är resultatet av gener som interagerar med sin omgivning. Omgivningen kan givetvis vara olika näringsrik o.s.v. - men alla saker lika kommer gener bland annat göra att:
  • Fight-or-flight responsen kommer, och går, olika lätt. MOA-A påverkar detta där mindre effektiva versioner av generna innebär att neurotransmittörerna bryts ner långsammare. En av de dåliga versionerna av MOA-A kallas "krigargenen" och är kraftigt överrepresenterad bland gärningsmän av våldsbrott. Någon som försökt tänka logiskt när ni är arga?
  • Koncentrationer av neurotransmittörer blir olika, balansen därimellan likaså. Detta påverkas av ovan nämnda enzym och dess gen, men även av transporten av aminosyrorna fenylalanin och tryptofan till hjärncellerna, där de är materialet för dopamin och serotonin och dess vidare produkter.
  • Volymen av hjärnan blir olika.
In a large meta-analysis consisting of 88 studies Pietschnig et al. (2015) estimated the correlation between brain volume and intelligence to be about correlation coefficient of 0.24 which equates to 6% variance. Researcher Jakob Pietschnig showed that this strength of the positive association of brain volume and IQ has been overestimated in the literature, but still remains robust. He has stated that "It is tempting to interpret this association in the context of human cognitive evolution and species differences in brain size and cognitive ability, we show that it is not warranted to interpret brain size as an isomorphic proxy of human intelligence differences". Another 2015 study by researcher Stuart J Ritchie found that brain size explained 12% of the variance in intelligence among individuals.
Alla av dessa är uppenbart länkade till IQ, även om de inte förklarar hela skillnaderna själva.
Jag tror de flesta vet att frekvensen av genvarianter är olika bland olika befolkningar. Vi vet redan sedan länge att afrikaner har lägre kranial volym. Det säger som sagt långt ifrån allt. Men sen har vi en högre frekvens av "krigargenen" med. Jag menar inte att peka ut afrikaner specifikt här utan att påpeka att skillnader mellan etniska grupper, raser, folk, vad ni än vill kalla det, finns och ju mer forskning vi gör desto fler skillader kommer hittas och de kommer framstå tydligare. Inte för att de syns bättre på individen, utan för att ingen längre nekar det som alla redan ser. Att olika kulturer (interpersonella relationer och lagar, inte mat, inte musik, inte mode) har vuxit fram på olika världsdelar. Att länder har olika IQ. Läkare är nog närmast denna insikt då de får lära sig att olika etniciteter har olika sjukdomsrisker.
Låt oss tackla ett par saker som sägs om IQ för att förminska dess resultat.
  • Normalt sett syftar IQ på generell intelligens, eller g-faktor.
It is a variable that summarizes positive correlations among different cognitive tasks, reflecting the fact that an individual's performance on one type of cognitive task tends to be comparable to that person's performance on other kinds of cognitive tasks.)
  • IQ är högst ärftligt, med ca 0.75 ärftlighet vid vuxen ålder. Det betyder att dina föräldrars IQ är en bättre indikator än din omgivning, givet att individen inte är undernärd. Bekräftat av tvillingstudier och allmäna adoptionsstudier.
  • IQ test är inte designade för något västerländska eller vita män är bättre på. Bokstäverna är irrelevanta för provet och endast grundläggande aritmatik helt utan siffror används. Det är istället samband av ökande/variabel svårighet man ska förstå. Om denna typ av samband på något vis är till orättvis fördel för västerlänningar får ni gärna förklara hur detta kommer sig, och varför östasiater är bättre än oss.
  • Generell intelligens är inte specifik intelligens, det säger sig självt. Det innebär att man kan vara utmärkt på mattematik och ändå få sämre resultat på IQ-test än någon som är dålig på mattematik. Men den individen som fick bättre resultat är troligtivs bättre på något annat, vare sig det är att skriva, spela spel e.t.c. . Så är det ett sant mått på intelligens? Det är så vitt jag vet inte en enighet på den frågan än. Men det är det bästa vi har, och det gör ett bra jobb på att förutsäga prestanda i arbetsliv och akademia.
Slutligen, om man inte är nöjd med forskningen bakom ras/etniska/folkliga skillnader, be om mer forskning. Forskningsresultaten som finns är minst lika konsekventa som dem inom t.ex. näringslära.
Tillbaka till migrationskrisen. Den svenska arbetsmarknaden kräver praktiskt taget en gymnasieutbildning, och om man vill tjäna mer än en dräglig lön behöver man högskole/universitetsutbildning. Om ursprungsländerna för migranterna är någon indikation på deras IQ landar de flesta på 80-90. Skola ändrar inte på det. Näring har inte förbättrats markant från deras hemländer. Deras hemländer befann sig inte i svält och har tillgång till samma mat som vi har. De kommer aldrig integreras till fullo i arbetsmarknaden, utan majoritieten kommer få lågbetalda jobb, och vara underrepresenterade i jobb som kräver mental ansträngning och teoretisk utbildning. Precis som i USA.
Deras kultur kommer inte att ändras. Deras kvinnosyn och religion kan säkerligen ändras, det tar nog bara en generation, men machokulturen kommer vara kvar. Tendensen till vrede och våld kommer vara kvar. Precis som i USA.
Hur lång tid kommer det ta för en så starkt religiös grupp med stark kulturell identitet att skapa en rörelse lik BLM? Där våld och förstörelse är acceptabelt och den vite mannen är den enda anledningen till att de inte är till fullo representerade på toppen av den sociala och ekonomiska hierarkin?
Faktum är att en majoritet av de som kom hit inte var flyktingar. De var ekonomiska migranter. Man frågas retoriskt "Vem skulle inte göra det?" och svaret är att de flesta skulle det. Heder försvinner snabbt när man ser att man kan få det bättre. Problemet med den typen av immigration är tvåfaldigt. Att det finns miljontals människor som skulle göra det, och att vi har en begränsad budget med vilken vi kan hjälpa ofantligt mycket fler på plats än vi kan integrera (som i regel aldrig kommer lyckas).
Med opportunity loss i tanken har vi skapat ondo i världen i form av svält och utebliven utbildning. För det är där skon klämmer mest hos min humanistiska sida. Att budgeten för bistånd har minskats för att ta hand om dessa människor som fått ge uttryck för sin girighet.
Om vi återgår till den påstådda orsaken till behovet av immigration, reproduktionsnivån, den s.k. demografiska vintern. Det är intressant att det som alla länder i, eller på väg mot demografisk vinter har gemensamt är välstånd. Jag tänker framförallt på Japan, Skandinavien, USA och Kanada. Sydosteuropa, Afrika och sydostasien har inga sådana problem. Andra skillnader är såklart kvinnliga rättigheter, välfärd och IQ. Som någon som funderat mycket på feminism, välfärd, den kvinnliga populationen och dess reproduktiva motivationer lutar jag mot att det är skillnaden.
Centralt för tankegången är att innan teknologin framkommit fanns det ingen garanti att mannen i ett förhållande var den biologiska fadern. Uppenbarligen var motsatsen sann för kvinnan. Det plus att kvinnan blev mer och mer handlingsförlamad ju längre gången hon var innebar att mannen var den som lämnade hemmet och arbetade. Detta var sant i jägar-samlar stadiet och framåt och har troligtvis format vår parbildning och psykologin som leder till den.
Kvinnor som vet att barnet är deras behövde inte lita på sin partners trogenhet utan endast att maten, vattnet och värmen fortsätta komma, samt skydd från externa hot. Bäst mat, vatten, värme och skydd gav bäst odds för kvinnans och barnens överlevnad. För att rikta och sporra mannens arbete sade kvinnan vad hon ville ha härnäst. Därav kom mannens tävlingsinriktan, och kvinnans gnäll.
Eftersom resurser krävs för att barnafödsel samt uppväxt ska lyckas är mannens roll högst nödvändig. Om en kvinna blir gravid med en man som inte förser henne med resurser krävs en annan man, annars riskerar hon sin hälsa samt förlorar ett års fertilitet och sitt rykte. Det betyder att hon behöver hitta en hanrej, och att hon behöver kunna manipulera honom/undanhålla sanningen/ljuga bra nog att han tror att det är hans barn.
Att som man vara kontrollerande eller känna sig hotad av sin partners manliga umgänge när man själv inte är närvarande är förståeligt. De som inte var oroliga har inte längre avkomma i världen.
In more recent history, as a global average, about four or five women reproduced for every one man.
Detta innebär såklart inte att 75-80% av kvinnor hanrejade deras män, eftersom det kan ha varit polygamiska förhållanden, eller ännu mer troligt, seriella reproduktiva förhållanden, där mannen tog en fru eller två efter hans dåvarande fru inte kunde få barn. Abraham i bibeln är nog ett välkänt historiskt exempel.
Men man ska inte glömma att, akten att hanreja sin man är en legitim reproduktionsstrategi, eftersom man får både bättre gener för sin avkomma, och resurserna från en hängiven man, om man lyckas.
Industriella revolutionen kommer. Snart har kvinnan allt hon någonsin kunnat önska sig och mer. Gnället riktas till annat, får en annan form i offentliga forum. Feminism skapas.
Jämnställdhet framkommer. Män har helt plötsligt inte några resurser kvinnan inte redan har eller kan få av staten.
Det är här vikten av att feminism är en förlängning av kvinnlig natur kommer in. Vi har likhet inför lagen. Kvinnor håller alla kort reproduktivt eftersom det finns spermabanker och det är lätt att bara sluta ta p-piller i förhållanden. Flickor får högre betyg än pojkar för samma resultat i skolan. Det finns ingen anledning för feminism längre.
Fast då kollar de på "resultaten" på arbetsmarknaden. Där är män dominanta i inkomst och ledarpositioner. Det förklaras lätt genom att normalfördelningen av män är bredare. Det är större varians. Det innebär att det finns fler av högt IQ och lågt IQ. Om välbetalda arbetsplatser kräver högt IQ och hög utbildning är det tillräcklig förklaring. Att det finns forskning som pekar på att män har upp till 5 IQ högre än kvinnor skulle bara vara bonus för att förklara den skillnaden.
Det är som om det vore i mäns natur att ge kvinnor vad de vill ha, precis som det är i kvinnors natur att gnälla. Vart kommer det sluta?
Men vad har detta med vår reproduktionsnivå att göra?
I ett land med sexuell liberalism, ingen stigma runt skiljsmässor, ingen ekonomisk risk vid byte av partner, där män inte har monopolet på resurser de under en evolutionärt signifikant tid fört till bordet, vad finns kvar för män? I stort blir vi alla hanrejar retroaktivt och får konstant tävla om vem som bär byxorna i hemmet. Det enda som skiljer behandlingen man får av kvinnor är hur man ser ut, och det spelar ingen roll hur dom själva ser ut. Alla tycks förvänta sig Orlando Bloom, Ryan Gosling, Channing Tatum eller George Clooney. Så fort man når någon sorts tröskel vänder det som ett jävla mynt, som för evigt förändrar hur man ser på kvinnor. Helt plötsligt är man inte jobbig längre och alla ler. (källa)
Män rivs ner konstant, blir tillsagda att vara mer feminina i form av känslighet, följa sina drömmar o.s.v. Samtidigt är det bara maskulinitet och resurser som respekteras. Vi skäms ut om vi inte är sexuellt aktiva, vi fördöms offentligt om vi är sexuellt aktiva utanför relationer, vi fördöms av alla om vi är i relationer där vi inte respekteras. Det finns inget "safe space" för män som inte är bland den maskulina eliten när det gäller kvinnor.
Det offentliga forumet måste inse att vi är en sexuellt dimorfisk art. Män och kvinnor har helt olika förutsättningar för att lyckas i skolan, på arbetsmarknaden och på köttmarknaden. Liberalism och jämnställdhet är inte alltid det bästa alternativet. Frihet innebär stratifiering. I vissa fall är det bäst och nödvändigt, som på arbetsmarknaden och troligtvis i skolan. I andra är det inte det, som i könsfrågor.
Jag, precis som en till synes växande grupp andra, lutar åt att inte beblanda mig med kvinnor mer än nödvändigt. MGTOW kallas det. Men Go Their Own Way. Det är ingen kult, rörelse eller grupp. Det är en filosofi om något. TFM gjorde nyss en video som ganska väl beskriver MGTOW och svar på den vanliga kritiken. Vissa saker handlar om en ekonomisk riskbedömning som inte är lika relevant i Sverige. Här handlar det till hundra procent om uttrycket kvinnans natur tar i vårat samhälle.

Kom ihåg: undantag varken bekräftar eller motbevisar regeln. Jag generaliserar mycket men fokusera på om generaliseringen är rimlig, inte på om det finns undantag.

Så vad tycker ni? Vad är anledningen till vår demografiska vinter? Vad är fel på socialnationalism? Borde vi fortfarande vara ute efter jämnställdhet mellan könen och etniciteter? Jag menar detta borde vara diskussionsunderlag för ett par dagar!
submitted by only_glutathione to svenskpolitik [link] [comments]


2016.08.02 12:40 Ljuslyktan Vems ansvar är det att meddela närmsta anhörig vid en persons bortgång?

Har lite frågor ang. vad som händer när någon hittas död. En nära vän till mig hittades död i sitt hem för ett par veckor sedan, en nära vän till honom som också är en granne började fatta misstankar när han inte hade sett honom på ett tag. Polis och ambulans tillkallades som hittade honom inne i sin lägenhet som gjorde undersökning och allt vad de nu gör för att ta reda på vad som hänt. Inget brottsligt misstänkt. Nu till min undran, han hade barn och släktingar som man tycker borde blivit meddelade, iaf någon av de närstående, men ingen av de närmsta till honom hade blivit det, vems ansvar är det att meddela detta? Behöver man vara gift eller registrerad partnesambo för någon ska bli meddelad ? Det borde stå i journalen att han hade barn?
submitted by Ljuslyktan to sweden [link] [comments]


2016.06.30 15:21 notbatmanyet Måste skriva av mig lite gällande migrationsverket och min familj

För drygt två år sedan så träffade jag en underbar kvinna, dock så gjorde jag det utomlands. Men vi höll ihop och hade ett underbart förhållande och sedan en och en halv vecka tillbaka är vi gifta. Det är dock inte vi som gör mig så frustrerad, utan vår situation.
Källan till allt är den enorma kön migrationsverket för sådan i min frus situation. De bedömer att de har en behandlingstid på 14 till 16 månader för en i hennes situation. Detta är väldigt lång tid att vara ifrån varandra. Så vad kan man göra? Vi har funderat på att flytta någon annanstans där det skulle vara lättare för oss, och det är inte helt omöjligt (är mjukvaru utvecklare så det är för mig inte helt omöjligt att få jobb lite var stans) men det är inte en garanti för något. Dessutom kan det bli svårt för mig att behålla min lägenhet om vi gör det och pga bostadssituationen så är det mycket mycket svårt för mig att flytta tillbaka hit efteråt.
Sökte en tillfällig utlandstjänst genom jobbet, men jag matchade inte riktigt kompetensbehovet där (vilket jag håller med om).
Vi funderade ett bra tag på Storbritannien då det är inom EU men utanför Schengen (hon får inte befinna sig inom Schengen medan ansökan behandlas), dessutom behärskar hon engelska mycket väl och åtminstone jag känner ett par som bor där. Men brexit verkar rejält ha försvårat det hela pga osäkerheten vad som kommer hända. Irland finna visserligen kvar, men deras behandlingstider för partners till EU medborgare är mycket längre än UK hade.
Hon har inte mycket att göra i sitt hemland då bagaren som jobbade i det bageri hon drev slutade, och bagare är ett bristyrke där så att hitta någon på tillfällig basis är nästan omöjligt så hon blev tvungen att lägga ner. Hon kan visserligen bo bekvämt där (hennes familj är ganska väl benägna) men hon trivs inte med att inte ha något alls att göra om dagarna. Har själv inga direkta möjligheter där, rent arbetsmässigt.
Vi är dessutom väldigt trötta på att vara isär, vi är tillsammans just nu här i Sverige då hon har ett besöksvisum. Men vi kommer troligen behöva vänta ytterligare 10 månader eller så efter att hon återvänt hem tills vi faktiskt kan starta våra liv tillsammans...
submitted by notbatmanyet to sweden [link] [comments]


2015.11.10 05:29 Liquidedust En lite annorlunda tanke i det stora hela [Seriös]

Satt och funderade lite, kan väl själv klassificeras som en evig singel nu när jag passerat 30 och närmar mig 40 med stormsteg.
Har aldrig varit en person som kvinnor i största allmänhet varit intresserad av, aldrig haft ett förhållande, aldrig varit på en date.
Inte så att jag inte kan ha en konversation med kvinnor, är ej heller direkt blyg.
Under skoltiden brydde jag mig inte så mycket, höll på med sport, var vältränad men hade lite nördiga hobbies så ansågs väl vara lite annorlunda.
Sedan kom man in i arbetslivet och började jobba, fokuserade på det ett tag men insåg att fler och fler runt omkring en hittade en partner och började bilda familj osv.
Började bli lite mer fokuserad på att hitta någon man kunde dela livet med, träffade en del folk via vänner och bekanta men ledde inte direkt någon vart.
I mångt och mycket verkade mer som man i princip var osynlig för det motsatta könet.
Några år till och man kom in en bit i trettioårsåldern och provade nätdejting för varför inte, har ju misslyckats med allt annat.
Så har kört med ett par olika tjänster och försökt få kontakt med de kvinnor so verkar intressanta men har på tre år lyckats med konststycket att inte fått en enda reply eller intresse från någon av det motsatta könet.
(vilket iofs kanske är lite av ett rekord som man kanske ska vara stolt över)
Så nu när fyrtio börjar närma sig börjar man liksom fråga sig själv, och är egentligen min tanke med inlägget.
Är det dags att börja inse att man kommer vara ensam för evigt och aldrig träffa någon?
--- Uppdatering om mitt liv nedan, och WALL OF TEXT varning ---
Så låt se vart ska vi börja!
Detta ska inte ses som en snyfthistoria på något sätt, och jag tycker inte synd om mig själv och söker ingen medömkan på något sätt så folk är medvetna om det. Försöker bara dela med mig av mitt liv och skriva av mig lite.
Jag var väl ganska ensam som barn, och kanske till och med lite ”speciell” som man sa på den tiden. Umgicks bara direkt med 2-3 vänner och spenderade stor del av min tid i böcker och lärde mig saker via att läsa från tidig ålder (kunde läsa på egen hand från 5 års ålder).
Pga detta så ansågs jag även vara annorlunda av andra barn vilket ledde till viss utstötthet och man blev då ett enkel mål för mobbning och hån, vilket fortgick till stor del av min uppväxt och genom skolgången.
Till det stora hela höll jag väl till mig själv så mycket det gick, och fokuserade på mina intressen. Läste mycket, höll på med TV Spel och även i tonåren började jag träna och höll på med friidrott löpning på korta distanser.
I det stora hela fokuserade jag på det jag tyckte om i mitt liv och fick mig att må bra och till stor del undvek jag sociala sammanhang där jag kände att saker och ting inte riktigt var till min fördel. Hade få vänner och till viss del de jag umgicks med var andra som ungefär var i samma situation som mig själv, vi som var lite ”annorlunda” och inte riktigt passade in bland alla andra.
Tonåren kom och så puberteten, kom in i de tidigt vilket var trevligt för träning, men mindre bra för det sociala spelet; försök vara den första som får skägg och bli hårig, leder tyvärr till mer mobbning och utanförskap när du redan anses vara annorlunda.
Killar började intressera sig för motsatta könet mer och mer, och ska väl säga det gjorde väl en annan med. Tyvärr så blev det så att i mångt och mycket var jag killen som var annorlunda så jag undveks av de flesta och blev till viss del mer isolerad.
Blev helt enkelt att man fick fokusera på annat och göra något av sig själv i stället, så började med datorer och programmering samt skaffade mig ett deltidsjobb för att kunna ha råd med min nya hobby (detta är fortfarande runt tidig gymnasieålder).
Började på estet när det kom till Gymnasiet då jag inte riktigt visste vad det skulle bli av med mig, men jag var bra på att teckna så tänkte ”varför inte”. Som estet på mitt gymnasium tja, ansågs man vara annorlunda helt enkelt. Vi hade vår egen flygel på skolan och umgicks inte direkt med de andra eleverna och man träffade samma 20 pers varje dag.
Då jag hade ett jobb och tränade på fritiden samt ett stort fritidsintresse och ingen direkt intresse för att festa så blev jag lite av den där personen som man inte riktigt brydde sig om. Snackade mest med lärarna på lektionerna och ingen direkt som bjöd in mig på fester eller grejer på fritiden.
Hade dock vänner skall tilläggas, men vi höll mest på med rollspel, figurspel och tv-spel på fritiden. Träffade ytterst få människor utanför min bekantskapskrets som jag ärligt kan säga bestod till 100% av killar vid detta tillfälle.
Runt detta tillfälle blev jag även ”vän” med en person vars egentliga syfte med att ha mig som vän var att i slutänden utnyttja mig i sitt eget syfte gällande brott. Själv förstod jag inte riktigt detta utan var glad att ha hittat en ny bekantskap helt enkelt.
Tyvärr slutade detta i att i slutänden blev dömd för flertalet brott och helt plötsligt blev personen som var straffad innan han hunnit bli myndig. Förlorade även mitt jobb i samma veva då ”vi kan inte ha någon här som är dömd för brott, du måste förstå hur det är i en liten stad”.
Detta började min situation som mycket ensam och hemmavarande för jag medge. Även mina vänner som jag haft försvann en efter en från min hemstad och började plugga eller arbete på annan ort och jag var inte direkt en person som hade lätt att hitta nya vänner.
Efter lite om och men och internet hittade jag lite vänner som hade gemensamma intressen och började driva en communitysida för rollspel internationellt. Sidan gick bra och vi var två personer som lyckades till stor del leva på det i fyra år. Jobbade då som webbutvecklare för sidan och var långe perioder i England då det var därifrån sidan drevs.
Mitt arbete då vi i princip bara var två personer som drev sidan var mitt liv, satt framför datorn heltid och träffade inte många andra människor än min kompanjon. Mitt sociala liv bestod väl i princip av att jag umgicks med min kompanjon på jobbet och privat och i bland gick vi t för en öl då och då. Men skaffade även en del andra vänner i England som än i dag får kallas mina riktigt nära vänner, dock så var det inte direkt så många kvinnor i mitt liv heller här. (dvs. vänner som fortfarande i dag du vet att du kan ringa och undra om det är ok att man kommer över för några dagar och gör något kul tillsammans)
Efter dessa fyra år ville jag ändra lite riktning och göra något annat av mitt liv, och ska även tilläggas var jag lite sugen på att vara i Sverige igen (saknade det lite). Är numera runt 24 skall tilläggas så för 12 år sedan ungefär.
Började en liten enmansbyrå som frilansare konsult, kunde äntligen jobba i Sverige igen då mitt brottsregister var försvunnit med. Jobbade som webbutvecklare och webbkille på min egen enmansbyrå. Jobbade hemifrån till större delen och hade inga direkta vänner kvar längre då jag varit borta från Sverige ett tag.
Det här höll väl på i 7-8 år, bodde ensam, jobbade till större delen ensam och umgicks inte direkt med folk alls förutom i jobbet när man hade möten och liknande. Började känna mig lite ensam men tyckte inte att jag direkt led av det, men kände att jag kanske skulle hitta något annat att göra och börja jobba som anställd i stället för det var lite jobbigt att driva ett företag då man aldrig hade någon direkt fritid.
Skall även tillägga att det är i dessa år jag blir diagnostiserad som Aspergare i vuxen ålder.
Fick jobb rätt snabbt på en designbyrå och blev ansvarig för webbavdelningen, jobbade här i ett par år, sökte mig sedan vidare för andra uppdrag och för att försöka få igång min karriär lite och med lite bättre lön osv.
Mitt jobb i stora hela bestod av att sitta framför en dator i stora hela, avdelningen bestod till 100% av män och de flesta var väl ungefär som jag. Duktiga på det dem gjorde men höll sig ensamma och var nördiga i stora hela.
Fick ett jobb på en liten firma efter detta som enda utvecklare för att system för att hantera byggnader och automatisering av dessa. I princip jobbade jag ensam här, skötte allting ensam och träffade mer eller mindre inga andra än min chef när han kom med specifikationer och förslag.
Kände efter ett år att detta inte riktigt var min grej, då det var ensamjobbet jag hade sökt mig ifrån för ett par år sedan. Lönen var helt ok, och gillade det jag jobbade med men valde att söka mig vidare till ett jobb där jag faktiskt hade lite mer socialt samspel med andra individer.
Vilket leder till min situation i dag.
Har ett jobb jag gillar i Stockholm men bor i en ort cirka en timme iväg med tåg, har en ok lön som jag inte ska klaga på. Dock har jag inga direkta vänner då det inte haft möjlighet att skapa nya bekantskaper under lång tid pga mitt jobb.
Jobbar som utvecklare och min avdelning på jobbet består av två andra killar och vi har vår lilla egna avdelning som är lite bortgömd från resten av företaget och vi träffar mest varandra och vi är väl rätt nördiga hela bunten och ungefär i samma situation hela gänget när det kommer till partnerskap.
Min arbetsdag består i princip av gå upp 0630, tåget 0730, jobba, hemma igen vid 1930~2000, laga lite mat, se någon tv serie eller spela lite tv spel sedan gå att lägga sig vid 2230 de flesta dagar och upprepa.
Helgerna spenderas väl till största delen ensam, om jag inte åker över till de bekanta jag har kvar i England för lite umgänge, detta då jag inte har några vänner kvar i min hemstad och inte i närheten av budget för att skaffa boende i Stockholm och försöka skaffa mig ett större socialt liv där.
Så det är väl mitt liv i stora hela, lever ensam, har inga direkta vänner i min närhet, träffar aldrig direkt personer av motsatta könet. Börjar kännas rätt ensamt i stora hela.
Som slutord, jag lider inte på något sätt av min situation. Jag trivs till stor del av att vara ensam, men om sagt börjar kännas att det saknas något och skulle vara trevligt att ha någon i min närhet att kunna dela livet med.
submitted by Liquidedust to sweden [link] [comments]


2015.03.10 14:38 frigget Glad programmerare! Har något ett jobb till mig?

Hej Malmöiter!
Jag och min partner flyttade till Malmö för ett par veckor sedan. Hon flyttade för att plugga och jag flyttade med för att hitta ett jobb. Jag har gått Simulerings och Dataspelsteknik på Örebro Universitet de senaste tre åren, men jobb var det dåligt med i Örebro och jag har hört att mina chanser lär vara lite större i Malmö! Nu har jag sökt i en dryg månad och jag måste säga att det går lite trögt, så jag hör av mig till er!
Språkmässigt så är jag bäst i Java, men jag kan också C/C++, C#/.Net och Python. Jag kan också en hel del om databashantering med SQL och grafisk programmering med OpenGL. Linjen jag gick på universitetet är baserad på Dataingenjörslinjen. Så jag är mer åt ingengörshållet än systemvetarhållet. Mycket av mina kunskaper grundar sig i matten och det tekniska i datavetenskapen. Men under min utbildning så har jag också jobbat en del med saker som hör systemvetenskapen till vad gäller agila utvecklingsmetoder, OOP-tänk och interaktionsdesign.
Någon som har något tips? En kontakt? Eller rent av ett jobb?
Som sagt så har det gått riktigt segt för mig när jag har sökt de vanliga vägarna som Arbetsförmedligen och flertalet andra rekryteringssajter.
Tack på förhand!
submitted by frigget to Malmoe [link] [comments]


2012.07.11 11:06 JohanEA Info om Persborg(Malmö)?

Hej Sverige.
Jag skal starte med at studere på Malmö Högskola d. 1/9 og er blevet indbudt til at leje et værelse i en 2 værelses lejlighed i bydelen Persborg(udkanten af Rosengården).
Da jeg kommer fra Danmark(Hillerød) ved jeg ikke ret meget om Rosengården, andet end det man har hørt i fjernsynet og læst i aviserne.
Jeg kan se at Persborg ligger i udkanten(sydvest) af Rosengården, så jeg kan forestille mig at det måske ikke står så slemt til der, med hensyn til kriminalitet, overfald og andet.
Vil i give mig noget info, om det er noget jeg skal overveje, eller om det er et sted man skal holde sig fra?
Link til lokationen er: http://www.hitta.se/karta/partneblocket#center=6164893:1324897&zl=7&mp=[{"t":"Postnummer:%2021450","y":"1324897","x":"6164893"}]
Jeg kan skrive beskeden i dansk/svensk eller i engelsk hvis det gør det lettere at forstå :)
Mange tak for hjælpen!
submitted by JohanEA to sweden [link] [comments]